Blogg: Brödpassion

Det här är ett av mina favoritklipp

Vill bara tipsa om min absoluta favorit bröd/bak/dessert blogg. Jag blir glad bara jag tänker på den! Massor av fina bilder, passionerade texter och användbara videos.
Sebastién Boudet är min Brödguru!

Hitta ditt favoritinlägg (jag har många), läs de olika kommentarerna, le och håll med Sebastiéns anti-tillsats åsikter och inspireras om och om igen!
Kanske är det bara för att Sebastién drev Petite France förut, men för mig känns det som att det mesta osar Frankrike!

Jag hoppas att jag själv kommer känna samma passion och nyfikenhet gentemot mitt yrke som han känner, efter 21 år i samma bransch. Jag hoppas!
Föresten, bloggen heter brodpassion.se

"Stefano Catenacci om nya kokboken" + "Catenaccis kärlek till italiensk mat."

                    

Tv4 Play har många härlig klipp med många av Sveriges bästa kockar. Eftersom jag skrev om Stefano Catenaccis nya bok igår, tänkte jag att detta klipp kanske skulle passa.
  Om vi nu ändå är igång så är denna lilla intervju "rolig". Han pratar minnen,tankar och, såklart, Italien.
                 
                   

Kokboksnyheter 2011: Battaglia d'Italia. Parte Due.due

Äntligen dags att fortsätta att titta på Tävlande nr.2: Stefanos Italia: Den stora italienska kokboken. Liksom vi gjorde för Tävlande nr.1 tar vi hjälp av det här för att kunna ta oss en titt i boken.

Författare: Stefano Catenacci
Foto: Joel Wåreus
Förlag: The Bearded Lady

Redan i förorden tänker jag: "Jag vill ha den här kokboken!!". Bara orden får det att vattnas i munnen på mig. Jag tycker verkligen om hur han lyckas kombinera beskrivningar av mat och ett eget meddelande  på ett personligt sätt, i ett och samma förord. Enligt honom själv är denna bok inte bara en kokbok, utan en biografi i ätbar form. Men framförallt ska det vara en hyllning.
Jag vet inte vad du tycker, men min åsikt är att Stefano Catenacci lyckas avfyra det första skottet med värdighet. Det ger mig ännu större förväntningar.
Innehållsförteckningen skvallrar om att denna bok är indelad på samma/liknande vis som alla andra italienska kokböcker. Antipasi e aperitivi, pesce, paste e risi osv.
Jag antar, eftersom det är så testkapitelet är, att alla kapitel inleds med en personlig/beskrivande/informativ text. En slags blandning av ett minne blandat med lättillgänglig information. Härligt!
Dock vet jag inte om det kompenserar det faktum att recepten saknar en egen liten beskrivning. Det gör mig lite ledsen. Jag vet inte om det är så i hela kokboken men av det vi ser finner jag bara en liten, kort anteckning. Är det så genom hela kokboken? Finns det bara så få? Men instruktionerna verkar vara lätta att följa. Fast, som sagt, känslan jag känner just nu är ledsamhet.
  Men bilderna.. Ååå Bilderna! Jag. Njuter. Av. Bilderna! De är vackra och sobra. Varken skrikighet eller smaklöshet verkar finnas i Joel Wåreus visuella vokabulär. Bilder i eleganta färger varvas med svartvitt. Mat och råvaror blandas upp med människor. Jag kan inte säga något om själva utförandet, då jag inte är någon fotograf. Typ "Åå, ljussättning var superb.". Säger bara: Jag gillar det jag ser.

  Om jag köper denna bok förväntar jag mig mycket. Det här verkar inte vara någon ouppnåelig bok som man bläddrar drömskt i. Utan en bok som faktiskt kan använda! Vad har ni för tankar kring Stefanos Italia?


Or better yet, äger du denna bok och vill skriva om den? Kommentera eller ännu bättre, maila kokbokspassion@gmail.com

Dagens upplevelse: Äpplen!

Vill bara börja med att berätta att jag var på Äppeldagarna på Nordiska Museet. Och Oj så många äpplen!  Räknade inte hur många det fanns. Men enligt de själva var det ca. 250 olika sorter! Plus att det fanns olika päron! Det var helt fantastiskt!
Jag läste om det i Metro och det lilla tipset/notisen fångade min uppmärksamhet direkt. 250 olika sorters äpplen tänkte jag. Är det möjligt? Tydligen! Vid de olika små korgarna fanns det små lappar. Man kunde läsa om allt från smak, mognad till ursprungsland. Två saker som fångade våra ögon var namnet Granatäpple. Ha.Ha tänker du. Men hör och häpna det finns en äppelsort som heter det just Granatäpple. Det fanns även en beskrivning av en smak som var lite lustig. Den löd ungefär Syrlig, utan någon speciell smak. Det får en att dra på mungiporna.
  Vi småpratade även med en riktigt äppelnörd. Fick bl.a. veta att gröna äpplen är godare än röda. De röda ska tydligen vara torrare. Detta har jag aldrig tänkt på. Visst tycker man att vissa äpplen är godare än andra. Men nu vet jag! Varför väljer man då röda äpplen? För de ser mer aptitliga ut, svarade äppelvetaren.
  Det fanns även pomologer som man kunde få hjälp av om man hade äpplen som man ville veta sort på. Detta gott folk var något av det mest fascinerande jag varit med om. Hörde ett utlåtande i stil med: Jaa du. Det här var en kluring. Den har en syrlig karaktär, lite som blabla. Men om du tittar här på kärnhuset så ser du att så kan inte vara fallet. Det är alldeles för mycket kärnor! o.s.v. Snacka om kunnande!

Denna dag har varit inspirerande. Att se alla olika färger, storlekar, former. Känna olika dofter och tyngder. Jag ser numera på äpplen ur ett helt nytt perspektiv.

Sommarens söta : 180 recept för soliga och regniga dagar

 

Obs! Det är varken hela receptet eller ingredienserna till Citrussorbeten.


Kokbokspassionatikern tycker:
Detta var min allra första, egna kokbok. Utan denna bok hade inte den här bloggen funnits. Denna bok var startskottet för min kokbokspassion.
Innan jag började bläddra i Sommarens Söta var jag väldigt skeptiskt gentemot den. Detta på grund av  framsidan som lutade åt det rosa hållet och namnet. "På den tiden" visste jag typ ingenting om kokböcker än mindre vilka Systrarna Eisenman var. Jag trodde den skulle vara alltför sockersöt à la Leila och lite tillgjord. To summer it all up: I was not a fan.
Men sedan, när jag öppnade den, möttes jag av en helt ny värld. En värld jag inte visste fanns.
Det här en bok med färg. Fylld med färger och intryck från sommaren. Det är soliga bilder, blommiga bilder och vackra bilder. Sommarens Söta ger ett mycket personligare intryck än Två systrars söta. Jag tror att det till stor del beror på alla färger och att det är människor med på vissa av de.
  På bokens titel hör du vilka slags recept som gömmer sig bakom pärmarna. Det är inget som ser för mastigt ut. Inga chokladiga, lite mäktiga tårtor, typ Devil's Chocolate Cake. Utan allt i från en frusen citronsufflé, glass & granita, till en härlig jordgubbstårta (obs!! Denna är en hit hemma hos mig). Men frukta icke alla ni chokladälskare. Du kan även hitta bl.a. våra bästa brownies och sammetslen chokladpudding.
  Vissa recept har små trevlig beskrivningar. Även förorden bjuder på trevliga "anekdoter". Bl.a. får vi veta hur vilken belöning systrarna fick efter de lärt sig skillnaden mella m räv och röv. Roligt och personligt. Detta gillas!
  Till skillnad från Två systrars söta har namnen på de olika verken, varierande färger. Vissa är skriva i gröna andra är rosa. Detta ger en somrig känsla.
I slutet av boken kan du skriva ner egna iakttagelser. Du hittar ett Receptregister och ett Tack.
Åå vad jag tycker om den här kokboken!
Jag vet att jag är partisk. Låter alltför positiv. Men för mig är det svårt att inte vara det. Sommarens söta är trots allt den första kokbok jag någonsin ägt.

Kokboksnyheter 2011: Battaglia d'Italia. Parte Due

Författare: Stefano Catenacci
Foto: Joel Wåreus
Förlag: The Bearded Lady

Tävlande nr.2: Stefanos Italia: Den stora italienska kokboken av Stefano Catenacci.
Jag visste inte ens att Stefano Catenacci hade gett ut en ny bok. Och jag är ändå ganska uppdaterad på just kokböcker. Men när jag fick se titeln Stefanos Italia anade jag som var på gång. Blev eld och lågor med detsamma! Stefano Catenacci är en av mina svenska favoritkockar så denna bok hade automatisk ett stort försprång.
  Framsidan tycker jag är mysig och levande. Det känns som man själv sitter på en uteservering i pittoersk liten stad/by i Italien. Jag får inte känslan av att något är konstlat. Allt är helt genuint.
Typsnittet på titeln är lite i samma stil som på Operakällaren: operahuset Karl XII:s torg Stockholm, men denna gång lite tunnare och mer spartanskt. Undertiteln och namnen på författaren och fotografen är i ett helt normalt, stilrent typsnitt.
  Allt är alltså helt i sin ordning!
Men sedan tänker jag efter lite. Om varken orden Stefanos Italia, Den stora italienska kokboken eller Stefano Catenacci hade stått på boken hade jag nog inte riktigt förstått att boken handlade om mat. Att det var en kokbok. Jag hade trott att det var en reseskildring, en fotobok eller typ...en guide. Jag vet inte riktigt....
Jag är kluven...

TV: Future Food

Just nu tittar jag på klipp från Future Food. Har du tid över och vill se något utöver de vanliga. Check it out! Molekylär matlagnig? Extreme cuisine någon?
 Ben Roche och Homaro Cantu från restaurangen Moto i Chicago har bl.a. skapat en pizza som byter smak till dessert medan man äter den!!
 Jag har bl.a. fått se hur man kan göra en Reuben lasagne istället för en Reuben sandwich. Visst det kanske inte låter så extremt. Men vad sägs som ätbara förpackningar?! Det går inte riktigt att ge de rättvisa med ord.
Så ni måste (!!!!!) kolla in det här. Det är Sååå häftigt!